Det lilla bergslandet Montenegro gick till val igår. Resultatet blev som vanligt att Milo Đukanović vann överlägset. Hans parti Europeiska Montenegro fick 51 % och 50 av parlamentets 80 platser. Det var totalt sett 16 partier som ställde upp med allt från socialister kommunister serbiska nationalister albanska nationalister osv. Milo Đukanović har styrt Montenegro som president och premiärminister i olika omgångar sedan 1991. Han samarbetade till en början med den serbiske ledaren Slobodan Milošević och hans man i Montenegro Momir Bulatović. Đukanović anklagas även för att ha gjort stora pengar på cigarettsmuggling under 90-talet. Dessa anklagelser är nu under internationell utredning. Det var under senare delen av 90-talet Đukanović vände sig från Milošević och slå in på vägen mot självständighet. Han förklarade Montenegro neutralt under Kosovokriget 1999 men landet utsattes ändå för vissa bombningar av NATO. Efter Milošević fall år 2000 började landet allt mer gå sin egen väg för att 2006 erhålla full självständighet. Landet försöker nu komma med i EU för att bli en del av Europa. Landet har redan Euron som valuta sedan 1999 vilket underlättar att komma med. Det som talar emot är den enorma korruptionen och den kriminella maffia som cigarett knark och flyktingsmugglingen till Italien står för. Landet är dock litet med bara 600 000 invånare på plats och en stor diaspora främst i Tyskland och Sverige vilket gör att det är små problem för EU att ta in landet av den anledningen. Landets legala ekonomi domineras ett aluminiumverk och en växande turism båda skulle gynnas av ett EU-medlemskap som skulle underlätta resandet och försäljningen inom Europa. Det finns dock stora etniska spänningar inom landet mellan serber och montenegriner på den ena sidan och bosniaker och albaner på den andra sidan, Dessa spänningar har hitintills hållits under ytan pga. konflikterna i grannländerna Serbien och Kosovo som landet vill hålla sig utanför men det är ingen garanti för att läget inte kan bli spänt igen. Landet har efter mycket vånda erkänt Kosovos självständighet men den serbiska lobbyn är trots det mycket stark. Landet har dock utvecklats i en demokratisk inriktning trots Đukanović dominans på den politiska scenen men den beror mer på avsaknaden av en reell politisk opposition än av egen styrka.
Jag tror och hoppas att Montenegro ska kunna bli en av de få framgångssagorna i den ex-jugoslaviska röran men landet har stora problem och utmaningar både internt och externt att ta itu med.
Jag tror och hoppas att Montenegro ska kunna bli en av de få framgångssagorna i den ex-jugoslaviska röran men landet har stora problem och utmaningar både internt och externt att ta itu med.
Konflikten mellan "serber och montenegriner" rör sig om ett nytt identitetsbygge, där den nya montenegrinska identiteten separeras helt och hållet från sina serbiska rötter. Både skalden och vladikan Petar Petrovic Njegos, Montenegros kung Nikola (före Jugoslaviens uppkomst), texten i Kungariket Montenegros nationalsång, Kungariket Montenegros flagga och t.o.m. de montenegrinska federalisters betoning av montenegrinernas serbiskhet(efter att Jugoslavien bildats) är ett vittnesmål om det serbiska urspruget hos den montenegrinska identiteten. "Montenegrin" betecknade således en gång i tiden en regional (serbisk) identitet, som efter andra världskriget av de kommunistiska makthavare upphöjdes till nation. Hjärnan bakom detta sägs vara Milovan Djilas, den kände disidenten från Tito-perioden. Djilas ågrade offentligt på 80-talet denna identitetstekniska åtgärd och idag kallar sig hans son, den kända sociologen Aleksa Djilas, serb. Under det socialistiska Jugoslaviens tid uppfattades "montenegrin" ändå som väldigt nära "serb". Det var först efter konflikten mellan Djukanovic (som skrytit med att hans farfar har varit med i de serbiska tjetnik-monarkisterna under andra världskriget) och Milosevic (som ironiskt nog i likhet med många andra serbiska ledare härstammar från just Montenego), som man började konstruera denna nya montenegrinska identitet som har inga kopplingar med sin serbiska förhistoria. Det var också då som andelen "serber" tredubblades i montenegrinska folkräkningar, eftersom många av Montenegros invånare inte tycke om denna diskursförändring. Processen där den montenegrinska identiteten skiljs från sin serbiska historia pågår fortfarande. När den har fullbordats och när Kosovos statlighet (där Djukanovic återigen visade sig vara en konstruktiv "spelare" genom att, trots den allmänna opinionen i Montenegro, erkänna den serbiska utbrytarprovinsen) har blivit befäst kan man anta att stormakter som av geopolitiska skäl accepterat Djukanovics smuggeldemokrati ser till att han blir ersatt av någon mer respektabel och rumsren figur. Fram till dess kommer Milos valmaskineri att säkerställa valsegar i all evighet.
SvaraRadera