Ordet nomenklatura kommer från det ryska ordet nomenklatura som betyder tjänstelista. Det var de listor som alla viktigare tjänster tillsattes av partiets ledning dvs de ledande posterna i Sovjetunionen. Senare under den stalinistiska eran kopplades en rad förmåner till de här tjänsterna som bättre lägenheter bättre skolor för barnen en bättre bil bättre mat osv. Det fick till följd att en helt ny överklass växte fram i det klasslösa samhället. Nomenklaturan bestod av ledande byråkrater industriledare höga militärer och andra viktiga personer.
Detta beskrivs ingående av den gamle jugoslaviske kommunistledaren och sedermera dissidenten Milovan Djilas bok "Den nya klassen - Ena analys av det kommunistiska systemet." som kom ut 1957. Där beskriver han hur hela systemet baserar sig på många dolda och öppna förmåner för de som satt i ledande ställning. Andelen folk som tillhörde den här nya nomenklaturaklassen såg lite olika ut i olika länder beroende på storlek och utveckling. I Sovjetunionen bestod den här klassen av flera tusen personer medan i Albanien bestod den här klassen kanske av 4-5 personer med familjer. Systemet såg dock likadant ut i hela den kommunistiska världen.
Kraven för att få vara med var partiledningens välsignelse. Det gav naturligtvis ett enormt utrymme för korruption och nepotism då ledarna försökte få fram sitt folk till de ledande posterna. Det skapade också en hel del maktstrider mellan olika grupperingar i den här klassen. Många som blev ganska brutala och bäddade för händelserna i Budapest 1956 och Prag 1968. Systemet blev också ett bevarande av systemet för att ingen av de ledande inom nomenklaturan ville ha en större förändring och riskera att förlora sina privilegier. När kommunismen föll 89-91 föll inte systemet utan nomenklaturan blev snabbt de oligarker och politiker som idag styr i de flesta av de fd kommunistländerna. Skräckexemplen från vad de här systemet leder till i korruption nepotism och till och med inbördeskrig kan ses idag i de centralasiatiska republikerna tex Uzbekistan och Turkmenistan och på balkan i Djilas gamla hemland Jugoslavien där systemet lever kvar trots att kommunismen är ersatt med nationalism istället.
Idag i västvärlden har det skapats ett liknande system inom de ledande politiska och ekonomiska kretsarna där privilegier delas upp mellan olika intressegrupper utan kontroll och insyn från oberoende övervakare. Det är allra tydligast på EU-nivån där de privilegier som ges till olika funktionärer verkligen är de samma som den gamla nomenklaturans: Bättre lägenheter bättre skolor för barnen en bättre bil bättre mat osv
Detta beskrivs ingående av den gamle jugoslaviske kommunistledaren och sedermera dissidenten Milovan Djilas bok "Den nya klassen - Ena analys av det kommunistiska systemet." som kom ut 1957. Där beskriver han hur hela systemet baserar sig på många dolda och öppna förmåner för de som satt i ledande ställning. Andelen folk som tillhörde den här nya nomenklaturaklassen såg lite olika ut i olika länder beroende på storlek och utveckling. I Sovjetunionen bestod den här klassen av flera tusen personer medan i Albanien bestod den här klassen kanske av 4-5 personer med familjer. Systemet såg dock likadant ut i hela den kommunistiska världen.
Kraven för att få vara med var partiledningens välsignelse. Det gav naturligtvis ett enormt utrymme för korruption och nepotism då ledarna försökte få fram sitt folk till de ledande posterna. Det skapade också en hel del maktstrider mellan olika grupperingar i den här klassen. Många som blev ganska brutala och bäddade för händelserna i Budapest 1956 och Prag 1968. Systemet blev också ett bevarande av systemet för att ingen av de ledande inom nomenklaturan ville ha en större förändring och riskera att förlora sina privilegier. När kommunismen föll 89-91 föll inte systemet utan nomenklaturan blev snabbt de oligarker och politiker som idag styr i de flesta av de fd kommunistländerna. Skräckexemplen från vad de här systemet leder till i korruption nepotism och till och med inbördeskrig kan ses idag i de centralasiatiska republikerna tex Uzbekistan och Turkmenistan och på balkan i Djilas gamla hemland Jugoslavien där systemet lever kvar trots att kommunismen är ersatt med nationalism istället.
Idag i västvärlden har det skapats ett liknande system inom de ledande politiska och ekonomiska kretsarna där privilegier delas upp mellan olika intressegrupper utan kontroll och insyn från oberoende övervakare. Det är allra tydligast på EU-nivån där de privilegier som ges till olika funktionärer verkligen är de samma som den gamla nomenklaturans: Bättre lägenheter bättre skolor för barnen en bättre bil bättre mat osv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar