Igår satte äntligen president Obama stopp för ytterligare stöd till den amerikanska bilindustrin. Det var inte en minut för tidigt. Börsen i New York störtdök visserligen men det är snarare ett tecken på att det verkligen behövdes ett klargörande att det är marknadsekonomi som gäller även för bilindustrin De amerikanska skattebetalarna har redan pumpat in ofattbara summor i en döende industri. Det som bör göras är att de bolag som GM och Chrysler får konkursa och de delar som går med vinst rekonstrueras utan att ha en massa belastning av gamla skulder och pensionsåtaganden. Ford som har klarat sig bättre i krisen kan nog överleva på egen hand ett tag till. Grundproblemen för den amerikanska bilindustrin är flera men främst två problem utkristalliserar sig.
Dels är det pensionsåtagandena som gör att en amerikansk bilarbetare kan gå i pension vid 50-55 med en i stort sett bibehållen lön som företaget betalar. Systemet är ett vansinne då företaget har kostnader för personal i 20-30 år som inte arbetar där. Pensionsåtaganden tycker jag generellt skall åligga staten och pensionsbolag. Företag skall ge sina anställda pension men företaget skall avsätta pengar under anställningstiden till ett pensionssparande statligt eller privat är upp till avtalen på respektive arbetsplats. När den anställde lämnar sin anställning och går i pension eller vad som helst skall företagets åtagande gentemot den personen upphöra samma minut. Det här gäller inte bara amerikansk bilindustri utan borde gälla en hel del poster i Sverige med.
Den andra orsaken till problemen för den amerikanska bilindustrin är att företagen inte har hängt med i den tekniska utvecklingen av nya bilmodeller. Det är ett problem som är mycket svårt att åtgärda i en handvändning men det blir inte bättre av att hålla igång gamla uttjänta modeller med hjälp av statsstöd. Det blir lite som den Östtyska Trabanten efter ett tag en usel bil som egentligen ingen vill ha men eftersom det inte finns några alternativ så...
Det som kan göras är att de livskraftiga modellerna och företagsdelarna plockas ut och det övriga dödköttet får konkursas och skrotas. Det blir en smärtsam process för de närmast berörda i de samhällen som helt domineras av bilindustrin men det är samtidigt den enda snabba vägen ut ur krisen. Annars blir det som vår svenska varvskris på sjuttiotalet som kostade enorma summor och försatte oss i en permanent kris ändra fram till 2000-talet
Dels är det pensionsåtagandena som gör att en amerikansk bilarbetare kan gå i pension vid 50-55 med en i stort sett bibehållen lön som företaget betalar. Systemet är ett vansinne då företaget har kostnader för personal i 20-30 år som inte arbetar där. Pensionsåtaganden tycker jag generellt skall åligga staten och pensionsbolag. Företag skall ge sina anställda pension men företaget skall avsätta pengar under anställningstiden till ett pensionssparande statligt eller privat är upp till avtalen på respektive arbetsplats. När den anställde lämnar sin anställning och går i pension eller vad som helst skall företagets åtagande gentemot den personen upphöra samma minut. Det här gäller inte bara amerikansk bilindustri utan borde gälla en hel del poster i Sverige med.
Den andra orsaken till problemen för den amerikanska bilindustrin är att företagen inte har hängt med i den tekniska utvecklingen av nya bilmodeller. Det är ett problem som är mycket svårt att åtgärda i en handvändning men det blir inte bättre av att hålla igång gamla uttjänta modeller med hjälp av statsstöd. Det blir lite som den Östtyska Trabanten efter ett tag en usel bil som egentligen ingen vill ha men eftersom det inte finns några alternativ så...
Det som kan göras är att de livskraftiga modellerna och företagsdelarna plockas ut och det övriga dödköttet får konkursas och skrotas. Det blir en smärtsam process för de närmast berörda i de samhällen som helt domineras av bilindustrin men det är samtidigt den enda snabba vägen ut ur krisen. Annars blir det som vår svenska varvskris på sjuttiotalet som kostade enorma summor och försatte oss i en permanent kris ändra fram till 2000-talet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar