Amerikas bilindustri

Igår satte äntligen president Obama stopp för ytterligare stöd till den amerikanska bilindustrin. Det var inte en minut för tidigt. Börsen i New York störtdök visserligen men det är snarare ett tecken på att det verkligen behövdes ett klargörande att det är marknadsekonomi som gäller även för bilindustrin De amerikanska skattebetalarna har redan pumpat in ofattbara summor i en döende industri. Det som bör göras är att de bolag som GM och Chrysler får konkursa och de delar som går med vinst rekonstrueras utan att ha en massa belastning av gamla skulder och pensionsåtaganden. Ford som har klarat sig bättre i krisen kan nog överleva på egen hand ett tag till. Grundproblemen för den amerikanska bilindustrin är flera men främst två problem utkristalliserar sig.
Dels är det pensionsåtagandena som gör att en amerikansk bilarbetare kan gå i pension vid 50-55 med en i stort sett bibehållen lön som företaget betalar. Systemet är ett vansinne då företaget har kostnader för personal i 20-30 år som inte arbetar där. Pensionsåtaganden tycker jag generellt skall åligga staten och pensionsbolag. Företag skall ge sina anställda pension men företaget skall avsätta pengar under anställningstiden till ett pensionssparande statligt eller privat är upp till avtalen på respektive arbetsplats. När den anställde lämnar sin anställning och går i pension eller vad som helst skall företagets åtagande gentemot den personen upphöra samma minut. Det här gäller inte bara amerikansk bilindustri utan borde gälla en hel del poster i Sverige med.
Den andra orsaken till problemen för den amerikanska bilindustrin är att företagen inte har hängt med i den tekniska utvecklingen av nya bilmodeller. Det är ett problem som är mycket svårt att åtgärda i en handvändning men det blir inte bättre av att hålla igång gamla uttjänta modeller med hjälp av statsstöd. Det blir lite som den Östtyska Trabanten efter ett tag en usel bil som egentligen ingen vill ha men eftersom det inte finns några alternativ så...
Det som kan göras är att de livskraftiga modellerna och företagsdelarna plockas ut och det övriga dödköttet får konkursas och skrotas. Det blir en smärtsam process för de närmast berörda i de samhällen som helt domineras av bilindustrin men det är samtidigt den enda snabba vägen ut ur krisen. Annars blir det som vår svenska varvskris på sjuttiotalet som kostade enorma summor och försatte oss i en permanent kris ändra fram till 2000-talet

Valet i Montenegro

Det lilla bergslandet Montenegro gick till val igår. Resultatet blev som vanligt att Milo Đukanović vann överlägset. Hans parti Europeiska Montenegro fick 51 % och 50 av parlamentets 80 platser. Det var totalt sett 16 partier som ställde upp med allt från socialister kommunister serbiska nationalister albanska nationalister osv. Milo Đukanović har styrt Montenegro som president och premiärminister i olika omgångar sedan 1991. Han samarbetade till en början med den serbiske ledaren Slobodan Milošević och hans man i Montenegro Momir Bulatović. Đukanović anklagas även för att ha gjort stora pengar på cigarettsmuggling under 90-talet. Dessa anklagelser är nu under internationell utredning. Det var under senare delen av 90-talet Đukanović vände sig från Milošević och slå in på vägen mot självständighet. Han förklarade Montenegro neutralt under Kosovokriget 1999 men landet utsattes ändå för vissa bombningar av NATO. Efter Milošević fall år 2000 började landet allt mer gå sin egen väg för att 2006 erhålla full självständighet. Landet försöker nu komma med i EU för att bli en del av Europa. Landet har redan Euron som valuta sedan 1999 vilket underlättar att komma med. Det som talar emot är den enorma korruptionen och den kriminella maffia som cigarett knark och flyktingsmugglingen till Italien står för. Landet är dock litet med bara 600 000 invånare på plats och en stor diaspora främst i Tyskland och Sverige vilket gör att det är små problem för EU att ta in landet av den anledningen. Landets legala ekonomi domineras ett aluminiumverk och en växande turism båda skulle gynnas av ett EU-medlemskap som skulle underlätta resandet och försäljningen inom Europa. Det finns dock stora etniska spänningar inom landet mellan serber och montenegriner på den ena sidan och bosniaker och albaner på den andra sidan, Dessa spänningar har hitintills hållits under ytan pga. konflikterna i grannländerna Serbien och Kosovo som landet vill hålla sig utanför men det är ingen garanti för att läget inte kan bli spänt igen. Landet har efter mycket vånda erkänt Kosovos självständighet men den serbiska lobbyn är trots det mycket stark. Landet har dock utvecklats i en demokratisk inriktning trots Đukanović dominans på den politiska scenen men den beror mer på avsaknaden av en reell politisk opposition än av egen styrka.
Jag tror och hoppas att Montenegro ska kunna bli en av de få framgångssagorna i den ex-jugoslaviska röran men landet har stora problem och utmaningar både internt och externt att ta itu med.

Inför datafrihet i EKMR

Läser och förfasas gång på gång om de förslag som kommer från EU och från våra egna politiker som utökar övervakningen och begränsar friheten på Internet Det är FRA Ipred och allt vad de heter. Det verkar inte finnas någon hejd på vad klåfingriga politiker och en för rik medielobby vill reglera och begränsa.

En hel del av dessa skylls på nationell säkerhet (FRA) och för att skydda Upphovsrätten (IPRED) och en del för att stoppa pedofiler. Det är verkligen som att jaga mygg med kärnvapen. Att massavlyssna all datatrafik för att stoppa terrorister känns som att det faller på sin egen orimlighet. Det handlar om miljarder mail och sms per dag. (Jag väntar fortfarande på mailet om vilka sökord jag alltid skall ha med för att fastna i nätet.)

När det gäller Ipred har tekniken redan sprungit ifrån skiv och filmindustrin genom att det legala streamandet tagit över filnedladdning. Jag har svårt att tycka synd om en industri som har lurat oss vanliga konsumenter på så ohyggligt mycket pengar genom åren för att de inte hänger med i utvecklingen som kapar deras mellanled. Det farliga med IPRED att privata bolag får tillåtelse att utföra polisarbete vilket i alla andra sammanhang bekämpas.Tex ett vaktbolag har inte rätt att arrestera och åtala folk utan endast rätt att gripa dem.

Att lägga på nätoperatörerna plikten att hindra folk att komma in på barnporrsajter låter hedervärt men det är inte en operatörs uppgift att övervaka folks nättrafik. Vad är nästa steg? Att de blockerar konkurrenternas sidor eller nekar folk tillgång till politisk information inför nästa val?

Alla dessa problem går att lösa utan att begränsa den personliga internetfriheten. FRA lyssnar redan idag på mängder av trafik utan att det anses stötande och är de efter terrorister är nog ordinärt polisiärt arbete bättre än massavlyssning. IPRED har redan löst sig med streamandet och om skiv och filmbolagen verkligen vill kan de skapa legala nedladningssajter för folk som vill göra rätt för sig men de har de inte velat göra av nån anledning. Pedofiler och annan brottslighet bekämpas med ordinära polismetoder. Polisen har rätt idag att avlyssna tele och internettrafik efter en domstols godkännande det borde räcka annars är problemet snarare hos polisen än hos nätoperatören.

För att komma tillrätta med de här problemen med klåfingriga politiker som vill begränsa vår frihet på Internet anser jag att friheten borde införas i Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna (EKMR). Redan idag finns där ett skydd för posthemligheten och skydd mot obefogad telefonavlyssning i art. 8 I vår egen grundlag finns det också ett skydd för detta som redan vore tillämpligt i RegeringsFormen 2:1 samt i Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

Jag hoppas Europadomstolen (inte att förväxla med EG-domstolen) får tillfälle att pröva de här sakerna inom en snar framtid föratt fastslå var gränsen går. Jag hoppas också att våra domstolar och politiker kan respektera vår egen grundlag på området men det är väl att hoppas på för mycket.

Nomenklatura

Ordet nomenklatura kommer från det ryska ordet nomenklatura som betyder tjänstelista. Det var de listor som alla viktigare tjänster tillsattes av partiets ledning dvs de ledande posterna i Sovjetunionen. Senare under den stalinistiska eran kopplades en rad förmåner till de här tjänsterna som bättre lägenheter bättre skolor för barnen en bättre bil bättre mat osv. Det fick till följd att en helt ny överklass växte fram i det klasslösa samhället. Nomenklaturan bestod av ledande byråkrater industriledare höga militärer och andra viktiga personer.
Detta beskrivs ingående av den gamle jugoslaviske kommunistledaren och sedermera dissidenten Milovan Djilas bok "Den nya klassen - Ena analys av det kommunistiska systemet." som kom ut 1957. Där beskriver han hur hela systemet baserar sig på många dolda och öppna förmåner för de som satt i ledande ställning. Andelen folk som tillhörde den här nya nomenklaturaklassen såg lite olika ut i olika länder beroende på storlek och utveckling. I Sovjetunionen bestod den här klassen av flera tusen personer medan i Albanien bestod den här klassen kanske av 4-5 personer med familjer. Systemet såg dock likadant ut i hela den kommunistiska världen.
Kraven för att få vara med var partiledningens välsignelse. Det gav naturligtvis ett enormt utrymme för korruption och nepotism då ledarna försökte få fram sitt folk till de ledande posterna. Det skapade också en hel del maktstrider mellan olika grupperingar i den här klassen. Många som blev ganska brutala och bäddade för händelserna i Budapest 1956 och Prag 1968. Systemet blev också ett bevarande av systemet för att ingen av de ledande inom nomenklaturan ville ha en större förändring och riskera att förlora sina privilegier. När kommunismen föll 89-91 föll inte systemet utan nomenklaturan blev snabbt de oligarker och politiker som idag styr i de flesta av de fd kommunistländerna. Skräckexemplen från vad de här systemet leder till i korruption nepotism och till och med inbördeskrig kan ses idag i de centralasiatiska republikerna tex Uzbekistan och Turkmenistan och på balkan i Djilas gamla hemland Jugoslavien där systemet lever kvar trots att kommunismen är ersatt med nationalism istället.
Idag i västvärlden har det skapats ett liknande system inom de ledande politiska och ekonomiska kretsarna där privilegier delas upp mellan olika intressegrupper utan kontroll och insyn från oberoende övervakare. Det är allra tydligast på EU-nivån där de privilegier som ges till olika funktionärer verkligen är de samma som den gamla nomenklaturans: Bättre lägenheter bättre skolor för barnen en bättre bil bättre mat osv

EU:s kris

Problemen med ledarskapet inom EU blir allt mer tydlig med det Tjeckiska ordförandeskapet. Regeringen avsattes igår och den EU-fientlige Vaclav Klaus har inte varit någon tillgång för samarbetet utan han har snarare motarbetat allt som EU föreslagit. Behovet av en starkare ledning av EU blir alltmer tydligt. jag är däremot skeptiskt till att Lissabonfördraget löser de här ledarskapsproblemen. Att tillsätta en EU president är ett steg i rätt riktning men konstruktionen är att EU då får ett dubbelkommando med en EU president och kommissionens ordförande. Gränsdragningarna mellan president och ordförande blir otydlig och konflikter mellan dessa tror jag snarare förlamar arbetet än att stärka det. Jag anser att presidenten och ordföranden borde vara samma person. Kommissionen fungerar redan i praktiken som en regering som traglar igenom direktiv i ministerråd och parlament varför då inte ge kommissionen regeringskompetens rakt igenom. Det påverkar naturligtvis hur kommissionen skall vara organiserad och hur ledamöterna utses. Att som idag ha en kommissionär från varje land är nog i längden ogörligt men inget land vill frivilligt avstå från sin plats i kommissionen. Jag anser därför att presidenten är den som skall ha förslagsrätt till kommissionen och dessa måste godkännas av både ministerråd och parlament. Det gör att en president måste utse en balanserad kommission efter kompetens snarare än efter nationalitet. Kommissionen skall då självklart avgå efter varje val och vara mer beroende av majoriteterna i parlamentet. Det tror jag kan effektivisera styret inom EU och föra det närmare folket. En kommission som är parlamentariskt ansvarig måste ta mera hänsyn till folkviljan runt om i Europa. Det allra viktigaste är att presidenten skall vara folkvald. Hur ett valsystem för presidentval skall organiseras på bästa sätt lämnar jag vidare till ytterligare diskussioner men en folkvald president får ett helt annat mandat att driva sin politik åt det håll han är vald att göra. Frågan är om nomenklaturan som styr EU idag vågar underkasta sig folkviljan eller inte. Jag tror tyvärr inte det för då skulle en hel del av dessa behöva komma tillbaks till verkligheten.

Den nya Nomenklaturan

För att fortsätta diskussionen om korruption ser folk hur bonsystem i de högsta politiska kretsarna brer ut sig. Politiker och fackliga företrädare i alla läger samarbetar för att berika sig själva så mycket som möjligt på skattebetalarnas och pensionssparanas bekostnad. Poängen med ett bonussystem är att om ett företag eller liknande går bättre än det borde göra skall ledningen belönas för en bra insats och det viktigaste går det sämre skall den andra sidan finnas med det skall kosta ledningen att göra dåliga affärer. Denna sanktion finns inte idag.

Det märkliga är varför det finns bonusar i statliga monopolföretag och verk som skall ägna sig åt myndighetsutövning och som uppenbarligen inte är påverkade av någon konkurrens. Ett pensionsbolag skulle bara få betala ut bonusar när deras fonder slår index inte när de går som index eller till och med sämre än index som AMF gör.

När det gäller de dolda bonusarna som olika pensionsavtal vilket gör att vissa får mer i pension än när de arbetade på respektive bolag är också en märklig ordning som inte borde få förekomma. När någon slutar sin anställning skall personen inte kosta företaget myndigheten eller vad det nu är mer. Skall de ha pension skall den premien betalas in som en pensionsförsäkring under anställningstiden. Många av dessa företrädare har en så pass hög lön att i så fall kan den räknas som ett pensionstillägg som de själva får spara till som det är för alla andra anställda. Tjänar nån 900000 i månaden kan den personen lugnt stoppa undan 200000 till pensionen eller bränna pengarna det är hans problem inte skattebetalarnas.

Nästa problem när det gäller de politisk tillsatta verkscheferna som officiellt är anställda på meriter men själva verket är tillsatta av styrande ministär och är ett bekvämt sätt att ge politiker reträttposter. Varför skulle en sådan som Margareta Winberg annars leda svenska spel? Jag tycker att antingen har staten en öppen rekrytering som kan överklagas och bara får gå på meriter som det ser ut i Norge. Den andra vägen att gå är att efter varje val byts alla generaldirektörer och styrelser ut efter varje val så de verkligen blir politiskt tillsatta vilket gör ansvarsutkrävandet tydligare det är så det ser ut i princip i alla andra länder. Gillar man då inte en regerings utnämningspolitik kan man då välja en annan regering. Fördelen är att vårt förra statsbärande parti med facket som styr i bakgrunden skulle verkligen tappa makten över förvaltningen vid regeringsskiftena och inte som nu abonnera på alla poster.

För fackets del hoppas jag den senaste stormen mot Wanja Lundby-Wedin gör att medlemmarna på gräsrotsnivå revolterar mot ledningen och tar makten inom sin egen organisation. De flesta LO medlemmar är inte Socialdemokrater utan har andra värderingar och då kan LO kanske äntligen bryta sig ur och bli en opolitisk organisation som kämpar för sina medlemmars rättigheter och inte är en del av de statliga köttgrytorna.

Slutligen kan det sägas att dagens bonuscirkus med olika styrelseuppdrag och politiska utnämningar mellan regering opposition fack och andra intressegrupper har mera likheter med den gamla kommunistiska Nomenklaturan än ett styre i en demokratisk rättsstat.

Korruption

Idag råkade jag snubba över listan med korruptionsindex från Trancparacy international.
http://www.transparency.org/news_room/in_focus/2008/cpi2008/cpi_2008_table

En ganska intressant läsning särskilt med tanke att Sverige delar första platsen med Danmark och Nya Zeeland som de minst korrumperade länderna. De mest korrumperade är Somalia (hur kan det vara korruption i ett land utan myndigheter) Irak och Burma. Den nedre halvan av listan utgörs nästan undantagslöst av brutala diktaturer eller stater som slits sönder i krig och inbördeskrig. Topp 30 är det Singapore(4) Hong Kong (12) och Qatar(28) som inte är fullfjädrade demokratier men de är alla mycket rika stater.

Att Sverige delar första platsen är glädjande men det innebär inte att landet är fritt från korruption och nepotism i stor omfattning. Mycket korruption finns på lokalplanet på den kommunala nivån. På regeringsnivå kan man ju studera ministerlistans efternamn och hitta väldigt många likheter med regeringarna på sjuttiotalet osv. Rättssystemet vars antikorruptionsmyndighet leds av en åklagare som gjort karriär på att sätta dit Quick för mord han inte har begått är kanske inte den bästa lösningen på problemet.

Sydafrika

Sydafrika är ett typexempel på en republik som har ursuperats till en diktatur. Landet har nu efter kinesiska påtryckningar stoppad Dalai Lama från att delta i en konferens i samband med fotbollsVM nästa år. Sydafrika har gått ifrån apartheidsystem till en kort period av demokrati till en auktoritär enpartistat på bara 15 år. När apartheid föll 1994 och ersattes med ANC-styre skedde det stora samhällsomvälvningar. Kriminaliteten exploderade till oanade nivåer. Sydafrika har fler våldtäkter per capita än något annat land. Mordfrekvensen är den högsta i världen för ett icke-krigförande land. Den är nästan i nivå med Darfur nu eller Rwandas 1994 eller Liberias under Taylors styre och i de fallen klassades det som folkmord. ANC har även låtit korruptionen inom landet explodera vilket skadar samhällsutvecklingen och ekonomin något enormt. ANC har även i FN:s säkerhetsråd gång på gång backat Kina Burma Sudan Zimbabwe osv. alla brutala diktaturer men gamla vänner till ANC ledningen.

Det mest allvarliga är att ANC-ledningens oförmåga med att hantera problemen i landet. Det mest famösa är Mbekis påstående att aids botas med morötter och rödbetor. Sydafrika har ännu inte gått lika långt som Zimbabwe i formandet av en enpartistat och i fördrivandet av vita från landsbyggden men det känns bara som en tidfråga innan den nya ANC ledaren spelar ut det kortet. DEn nya ANC ledaren Jacob Zuma är ett kapitel för sig. Åtalad för korruption och våldtäkt men frikänd i en korrumperad domstol försöker han komma åt presidentposten. Hans bästa uttalande är att "det räcker med att ducha efter man har haft sex med en aidssjuk kvinna så klarar man sig". Han var då ordförande i det nationella aidsrådet. Jag trodde att striderna och sprickan inom ANC skulle leda till en reell partisplittring som kanske skulle leda till en ökad demokratisering i landet men de flesta verkar tycka att ANC:s maktmonopol är viktigare än att verka för en ökad demokratisering. Problemet i dagsläget är att de andra partierna som finns är det Zulu-nationalistiska Inkhatapartiet och det gamla makthavarna i det vita Nationalistpartiet. Risken är att om ANC spricker är att det spricker enligt etniska linjer och då har varje rasgrupp och varje svart stam ett eget parti som slåss om makten och det brukar aldrig bli bra. Till Sydafrikas fördel talar dock att landet har trots alla problem en fungerande ekonomi än så länge och en fungerande infrastruktur. Landet har trots rasmotsättningar etniska spänningar inga separatistiska tendenser. Ingen grupp är tillräckligt stark för att kunna dominera ensamma längre utan koalitationer måste byggas. Det som måste tas itu med är de strävanden Det bästa vore om ANC monterades ner och delades i olika partier som kämpar om makten i fria val som en äkta demokrati för det sista landet behöver är en korrumperad våldtäktsman som ledare vilket det blir om Zuma blir utsedd till president.

Jag brukar aldrig tycka att man skall blanda ihop politik och idrott men om Zuma blir president borde FIFA överväga att flytta mästerskapen till en demokratisk stat.

Republiken

Den i dag den vanligaste styrelseformen är republik men republikerna ser väldigt olika ut över världen. Motsatsen till republik brukar idag anses vara monarki men tidigare har även oligarki ansetts som en motsats. Ordet republik kommer av latinets "res publika" och betyder "allmän sak". Det är inte liktydligt med demokrati som verkar vara en vanlig missuppfattning utan en form att organisera styret i en stat.
Den romerska republiken var långt ifrån en demokrati utan var ett system av maktdelning mellan olika grupper och personer i ett försök att sprida och balansera makten. Detsamma har i stort sett gällt alla republiker som funnits sedan dess. De moderna republikerna har liknande drag av president, parlament och val. De flesta har demokratiska ideal men många ursuperas till tyranni.
Den romerska republiken fungerade i 400 år innan den bröt samman i inbördeskrig det första århundradet BC. Men den republikanska ideologin och kraven på formen var så starka att Caesars försök till envälde stoppades med mord. Hans efterträdare Augustus tog då makten under sken av att han återställde republiken och han endast var dess främste. Den republikanska tanken och formerna iakttog i 300 år till. De republikanska formerna inskränktes mer och mer under Augustus efterträdare men formerna iakttogs ändå som en mycket viktig del för kejsarens legitimitet. Det var först under Diocletianus tid 284-305 som republiken och dess former slutligen avskaffades och kejsardömet blev absolut.
Många av dagens republiker fungerar likadant. Formerna för demokrati respekteras och val hålls med jämna mellanrum och maktdelningen i staten hålls. Systemen urartar dock på olika sätt. I de kommunistiska systemen får endast ett parti delta och det kontrollerar hela systemet. Andra stater använder olika former av korruption nepotism och valfusk för att gå runt systemet. Vissa stater har en familjedynasti som abonnerar på presidentposten.
Det jag tycker är mest fascinerande i det hela är att man anstränger sig så för att hålla formerna för detta istället för att utropa sig som de absoluta härskare många ledare ändå är. De flesta staterna håller på dessa former mest pga ett internationellt tryck att stater skall se ut så här annars blir inte regimerna erkända. Andra mest som ett sätt att reglera den interna successionsordningen när härskarna byts ut. Ytterligare andra har systemet för att kunna reglera makten för olika grupper i samhället för att få deras lojalitet.
Jag tycker nog att man främst skall kalla stater för vad de är och inte för vad de ser ut att vara. En diktatur skall kallas för tyranni oavsett hur dess styrelseform ser ut på pappret.

Världarnas krig

Tittade precis på filmen "Världarnas krig" på TV Den får en att tänka på en del mer filosofiska saker. Dels att Jorden blir invaderad av utomjordingar som är så överlägsna att motstånd är meningslöst. Dels att de stoppas av de minsta varelserna på den här planeten bakterierna. Frågan är hur vårt samhälle skulle klara av en ickemänsklig invasion. En sådan erövrare behöver ju knappast anstränga sig speciellt mycket då mänskligheten knappast kan erbjuda ett samlat motstånd utan ägna den mesta energin åt att bekämpa varandra om vem som skall leda motståndet. SF filmer och litteratur beskriver ofta på ett intressant och övertydligt sätt hur det mänskliga samhället fungerar med alla dess brister och svagheter. Det är ett ganska cyniskt men träffande sätt. Vi ser ju genom historien hur stater och samhällens oförmåga att ena sig och att samarbeta mot yttre fiender gång på gång har lett till katastrof och undergång. De få gånger det har fungerat så har det skett till ett ohyggligt pris. Framgångsrika erövrare allt från Alexander, Caesar, Djingis Khan, Napoleon, Hitler, Stalin osv har framgångsrikt kunnat utnyttja de olika motståndarnas svaghet och oförmåga till samling och snabbt göra stora erövringar. Men deras erövrade välden har senare nästan lika snabbt rasat ihop igen av samma orsaker (undantaget som bekräftar regeln Caesars Rom).

Det som i filmen knäcker marsianerna bakterierna har även de knäckt de starkaste erövrare. Alexander dog i feber och hans rike med honom. Pesten knäckte det Östromerska riket och lämnade fältet öppet för arabernas erövringar. Digerdöden utplånade halva befolkningen och slog sönder medeltidsamhället i grunden på 1350-talet. Aids idag mal sakta men säkert sönder de afrikanska staterna. Vi er gång på gång de överdrivna reaktionerna för fågelinfluensa SARS galna kosjukan Ebola och annat som kanske blir den stora epidemin som krossar vår civilisation på samma sätt som digerdöden en gång gjorde. Mänskligheten har en lika stor om inte en större oförmåga att hantera sjukdomar som invasioner. Stora epidemier lockar verkligen fram det allra sämsta hos mänskligheten och de mänskliga samhällena.

Att göra något åt de ryggmärgsreaktioner som uppkommer i samhällen under stark press från erövrare eller epidemier är nog omöjligt. Dessa reaktioner är överlevnadsinstinkter som är djupt programmerade inom oss från den tidigaste utvecklingen. Att överleva för individen eller familjen är det primära och om det sker på bekostnad av samhället eller gruppen är oväsentligt för den individuella instinkten. När och om den stora invasionen kommer från Mars eller någon annanstans får vi hoppas att bakterierna verkligen är på vår sida.

Försvar

Vi skall äntligen få ett riktigt försvar enligt försvarsministern idag. Det är ju verkligen på tiden tänkte jag men vad menas med det. Vi har ett försvar utan soldater som kostar 40 miljarder per år och inte går att använda till nått vettigt allra minst till krig. Finland betalar 20 miljarder per år för sitt försvar och de har en stark slagkraftig armé som är kapabel att skydda den långa gränsen gentemot Ryssland. Vad har gått fel här då eftersom vi betalar dubbelt så mycket och får inte ens hälften så mycket. Ok mycket av vår försvarsbudget är kostnader för gamla synder och vansinnesprojekt som JAS och liknande som finnarna har avstått ifrån. Men även om man räknar bort dessa kostnader återstår det enorma kostnader för ingenting. Ok nu skall man sätta stridvagnar på Gotland som är en ö? Borde det inte bättre att satsa på flottan och kustartilleri istället då eller?Att större delen av vår flotta är upptaget med att jaga pirater i Somalia istället för att skydda Gotland är kanske inte alltid rätt prioritering. Att Sverige gör stora insatser internationellt i Afghanistan Tchad och andra ställen är bra och nödvändigt för vårt skydd mot terrorism och skydd för världshandeln men dessa insatser får inte inverka menligt på vår egen försvarsförmåga. Vår flotta skall skydda Gotland i första hand och Somalia i andra hand inte tvärtom som det är idag.

Irländsk kulturimperialism del II

I dag dagen efter Paddys day förstår jag den fulla vidden av den irländska världskonspirationen. Den går ut på att folk ska supa ner sig på alla pubarna överallt och dagen efter när alla är utslagna av bakfylla kommer de onda irländarna och tar över styret.

Irländsk kulturimperialism

Det finns många sätt att erövra världen genom krig pengar eller religion. Irländarna har valt ett mer ovanligt men för den delen lika effektivt om inte effektivare än de andra sätten. De skapar sitt världsherravälde med hjälp av pubar. Ingenstans där jag har varit har det inte funnits minst en irländsk pub. Från Baku via Skopje till Dublin finns de och serverar Guinness och Kilkenny till törstiga strupar. Den stora irländska världskonspirationen var det någon som kallade det (efter ett antal öl på en irländsk pub).
Globaliseringen har medfört att det mesta ser likadant ut i de flesta storstäder världen över. Samma affärer som säljer samma prylar hamburgerkedjan som finns överallt osv. Det har gjort resande tråkigare och förutsägbarare. Då man vill resa för att få nya intryck. Det enda som upplevs som positivt med den här likriktningen är just de irländska pubarna som trots samma grundkoncept faktiskt inte ser exakt likadana ut överallt utan varje pub är unik i sig själv vilket är en del i framgångsreceptet. De smälter in i den lokala miljön och för öldrickande med till länder som traditionellt inte dricker öl. Det mest fascinerande tycker jag att i stort sett alla dessa pubar drivs av irländare och har irländsk personal i stor utsträckning en å annan britt finns också.
Vad beror detta på? En anledning är den enorma irländska diasporan som utvandrat från Irland sedan slutet på 1800-talet främst till England USA Canada Australien Nya Zeeland osv. Utvandringen har fortsatt i omgångar ända fram till nu och nu bor nästan nio av tio irländare utanför Irland. De som är kvar på Irland har i stor utsträckning under längre eller kortare perioder arbetat utomlands. Det gör att Irländare finns nästan överallt även om de kanske inte är födda eller uppvuxna just på Irland.
Det finns andra områden där den irländska kulturimperialismen också har haft stora framgångar. Det gäller främst musikindustrin med en rad kända artister som U2 Jim Morrison som frontfigurer men även litteraturen är välkänd med författare som Swift och Joyce. Filmindustrin är betydande med.
Slutligen kan det sägas att idag firas den irländska nationaldagen st Patricks day världen över med grön öl och folkmusik i världens alla länder. Den här formen av kulturimperialism upplever jag som mycket positiv och trevlig. Hellre publiv och grön öl än skräpkultur. Fira på idag det skall jag göra.
SLÁINTE

Åtalet mot Al-Bashir

Hör nyheterna om att Sudans diktator Omar Al-Bashir har utvisat alla hjälporganisationer från Sudan pga åtalet mot honom från den internationella brottmålsdomstolen (ICC). Protesterna mot åtalet har varit massivt från olika afrikanska och arabiska stater samt från Ryssland och Kina. Kritiken går ut på att åtala en sittande president är kontraproduktivt och bara förvärrar situationen på marken. Det är sant att förföljelserna på plats i Darfur och andra krigsdrabbade provinser har förvärrats och att beslutet att utvisa hjälporganisationerna kommer ytterligare förvärra läget på plats. Samtidigt kan inte ICC ta hänsyn till dessa realiteter då de som domstol bara kan ta hänsyn till brott som redan har begåtts och inte de brott som Al-Bashir kan tänkas begå. De stater och ledare som hårdast har kritiserat åtalet kommer bara från de länder vars ledare borde göra Al-Bashir sällskap i fängelset i Haag. Det gör att de talar i egen sak och är inte trovärdiga. De demokratiska stater som stödjer åtalet hoppas jag agerar lika resolut att få Al-Bashir och den islamistiska regimen i Karthoum störtad som de agerade att störta Slobodan Milosevic i Serbien och Saddam Hussein i Irak

Pakistan

Det är lite intressant att se dagens demonstrationer i Pakistan för att återinsätta landets högsta domstol som avskedades av den förre diktatorn Musharaff. Dagens "demokratiske" ledare Zardari vill inte göra det då han riskerar att åtalet för korruption mot honom återupptas. Det mest ironiska är att oppositionsledaren som skriker högst för att återupprätta HD är den förre premiärministern Shariff som avsattes just på grund av korruption. När och om HD i Pakistan börjar fungera igen så saknar den sannerligen inte korruptionsåtal att utreda mot hela det politiska ekonomiska och militära etablissemanget. Det mest tragiska i hela den här historien är att Pakistan saknar ett starkt ledarskap med tanke vad landet står inför med talibanernas framryckning på alla fronter med säkerhetstjänstens goda minne, en ekonomi som haverar mer och mer i kölvattnet på finanskrisen och den politiska röran. Grundtipset är att militären snart ser tvingad att göra slut på kaoset och ta makten igen och då är landet tillbaka på ruta ett. Den här gången vi kanske ser en mer islamistisk diktator som Zia-ul-Haq som styrde Pakistan på 80-talet. Det var under hans tid som stödet till Afghanistan och den begynnande talibanrörelsen inleddes. Att nästa diktator skulle basera sitt stöd på USA och på så sätt hamna i krig med halva befolkningen anser jag som osannolikt. Att nästa diktator skulle ta stöd av talibanerna och liknande islamist grupper är lika osannolikt då han då skulle hamna i krig med den andra halvan av befolkningen. Att de genomkorrumperade så kallade "demokratiska" ledarna skulle mäkta med situationen är väl det scenario som är mest osannolikt. Det är en mycket oviss och allvarlig framtid som står på spel när kärnvapenmakten Pakistan slits sönder av korruption islamism inbördeskrig krig narkotikahandel politiska strider osv listan kan göras mycket lång och det är svårt att förstå vem som vill leda det här landet med alla de här problemen.

Vann rätt låt?

Som vanlig i dessa melodifestival sammanhang kommer alltid diskussionen om rätt låt vann. Klart rätt låt vann det var folkets röster som fällde avgörandet och de anonyma proffstyckarna i juryn var som vanligt totalt fel ute.

Det föranleder frågan när det gäller alla andra val som proffstyckare gör åt oss i folkets namn. Hur väl speglar de den sanna viljan? Kanske dags för fler telefonomröstningar i en rad andra frågor som FRA lagar IPRED kärnkraft och annat som politikerna och proffstyckarna verkligen har varit fel ute. Det kan i alla fall inte bli sämre!

Putin och Berija

Den alltmer skrämmande utvecklingen i Ryssland mot diktatur och gammalsovjetisk maktpolitik gentemot omvärlden är mycket farlig. Putin och FSB:s makt över Ryssland har hitintills baserat sig på ett tyst stöd från finanseliten och ett högt oljepris som kunnat köpa lojalitet från befolkningen samt bekostat militärapparaten. Oljeprisraset det senaste året och den alltmer galopperande finanskrisen har dragit bort inkomsterna till den ryska staten och för oligarkerna vilket gör att Putin inte längre kan använda pengar för att köpa sig lojalitet. Det gör att då återstår endast hård reppression för att upprätthålla regimens auktoritet i Ryssland.

FSB under Putin idag är mer allsmäktiga än NKVD under Berija hade på 30-talet. Skillnaden är att Berija styrdes av Stalin som hade armén och kommunistpartiet som motvikt för att låta Berija bli för mäktig. Medvedev och armén idag är inte den här motvikten mot Putin idag utan Putin kontrollerar enväldigt alla organ i samhället till och med presidentposten.

Det som kan bli Putins fall till slut är att när ekonomin krackelerar och det finns en massa sysslolösa Tjetjenienveteraner på gatorna kan Ryssland hamna i samma läge som Sovjet i slutet på 80-talet med en ekonomi i fritt fall och med en massa sysslolösa krigsveteraner från kriget i Afghanistan på gatorna och vi ser hur det gick.

Dagens debatt om Israel och Palestina

Lyssnar på den ständiga debatten om Israel och Palestina i Sverige som visades på TV nyss. Vilka är antisemiter osv. Jag tar ingen speciell ställning i själva konflikten i sak men självklart är jag för en fredlig lösning. Men jag är så trött på vår interna svenska debatt som ständigt stödjer palestinierna som oskyldiga offer för den Israeliska övermakten. Folk här skulle nog ta och fundera på det gamla talesättet "att det är inte den enes fel när två träter".

Om man som svensk ifrågasätter någondera sidan är man antingen rasist eller nazist särskilt om det är palestinierna som ifrågasätts. Jag ser på demonstrationerna som var nu under Gazakriget och de som var 2006 under Hizbollahkriget när alla som inte höll med den Palestinsk-arabiska sidans åsikt att de har rätt att beskjuta Israel urskillningslöst med raketer utan att Israel skall få slå tillbaka som rasister som inte "fattade någonting". De väldigt få demonstrationer som var till stöd för Israel krossades av arabisk ungdom i samarbete med en hel del obskyra grupper både på vänster- och högerkanten. Inte ens de värsta högerextremisternas demonstrationer 30 november har dragit på sig sådana motattacker. Den totala bristen på respekt för vår demonstrationsfrihet och vår demokrati i dessa sammanhang tycker jag är skrämmande. Vi förväntas i Sverige att acceptera att den ena palestinsk-arabiska sidan skall ha rätt att förvägra den andra judisk-israeliska sidan och dess rätt att framföra sin sak i en öppen debatt med bla demonstrationer medans vi förutsättningslöst förväntas acceptera den palestinsk-arabiska synen på konflikten.

Vårt demokratiska system i det här landet bygger på en fri och öppen debatt där alla sidor får komma till tals och respekteras för sina ståndpunkter även om man inte håller med om dem. Det är det som är grunden för ett civiliserat samhälle. De som inte respekterar detta och inte kan hålla sig till dessa grundläggande spelregler här utan vill använda våld kan åka ner till mellanöstern och göra upp konflikten på plats och ställe och inte här.

För att någon inte skall missuppfatta det här inlägget så handlar det om debatten i Sverige och inte om själva konflikten.

Zimbabwe

Läste idag återigen om hur "bilolyckan" som drabbade oppositionsledaren Tsvangirai bortförklaras av regimen som en olycka. Den som har lite historiskt minne kanske kommer ihåg Moskva under Stalin då en rad personer som var för kända utomlands eller för förankrade i den lokala makteliten omkom i bilolyckor då Stalin inte vågade riskera rättegångar eller annan uppmärksamhet i samband med deras dödsfall. Det i ett land som i princip saknade privatbilism. Zimbabwe har förvisso privatbilism och usla vägar men likheten är slående.

När vi ändå är inne på likheterna med Stalin så kan nog Stalins hantering av kulakerna på 30-talet och Mugabes hantering av de vita farmarna ha vissa likheter då båda processerna har fått liknande resultat med hungersnöd och folkfördrivning. Mugabes uppgörelse med Nkomo under 80-talet och det folkmord på matabeler som följde har sina likheter med Stalins uppgörelse med Trotskij och de folkmord på ett stort antal minoriteter över hela Sovjetunionen. Mugabe hade till skillnad från Stalin bara matabeler och vita att förfölja då de andra minoriteterna är för små för att utgöra ett hot.

Att jämföra olika ledare i olika länder och tidsepoker är vanskligt men konsekvenserna av deras hänsynslösa maktutövning är lika. Båda gjorde och gör allt för att behålla den makt de har byggt upp och skyr inga medel för stärka sin ställning hur mycket det än förstör landet de är satta att styra. Till Stalins fördel skall det säga att han åtminstone industrialiserade och morderniserade Sovjetunionen vilket gjorde att han segrade i kampen mot Hitler. Det kan knappast sägas om Mugabe då han har avindustrialiserat Zimbabwe och gått tillbaka till det gamla stamtänkandet och han använder sig av krigsveteranledaren Hitler att förfölja sin landsbyggdsbefolkning.

Finanskrisen

Det farliga med finanskrien är inte själva krisen i sig utan den attetyd av undergångsstämning som sprids i olika medier. Det gör att krisen förvärras hela tiden pga att folk intalar sig att det är kris och agerar därefter. Det skulle vara bättre om folk tänkte mer positivt på saken och agerar efter sina faktiska förutsättningar som skulle kunna bidra till att vända krisen till en positiv spiral istället för en negativ.

Tanken med bloggen

Idén med den här bloggen kom för ett par år sedan då jag och en kompis funderade på att starta en tankesmedja. Den skulle täcka området utrikespolitik från ett svenskt perspektiv med grundidén att globalisering och utökat utbyte mellan olika länder är en positiv utveckling och inte ett hot. Det stannade vid en tanke men nu tänkte jag dra igång det hela igen med den här bloggen
MH

En ny dag i arbetslösheten

Det var ganska skönt att vara arbetslös första veckorna men nu börjar jag tröttna på det. Det är därför jag startade igång den här bloggen för att kunna diskutera lite världshändelser och allt annat möjligt och omöjligt.
MH

Första inlägget

Hej det här är min första blogg så det här är ett test inlägg
mvh MH